Det var en mörk och kall vinter lördan den 22 oktober när jag Klara Martinsson hörde plötsligt någon knaka på dörren det var en pojke där men inte vilken pojke som helst det var  Ulrik Munther! Han frågade med sin fantasktiska,underbara,snälla röst
-Shooo läget asså äre lungt att jag käkar här? ;)
Och jag bah:
-Liksom shore ;)

Han bah:
-Coolt.


Det konstiga var att han skulle komma idag en lördag när jag och mamma äter för första gången japanskt här i hudiksvall ^.^
Han tyckte i alla fall det smaka nice och mums det var juh fett bra med extra fett ;o